I huvudet på Linda.

Jag kommer absolut inte att göra denna dagbok som jag så fint bestämt att börja kalla den för, till någon sjuk och mörk dagbok. Jag kommer visa er vilken fantastisk person jag faktiskt är. Man får tycka om sig själv, det kommer man längre på. Jag har i dag varit och pratat med en personlig tränare och jag kommer att börja träna där från och med nästa måndag. Då börjar min riktiga resa, för nu har jag bara gjort förarbetet själv. Men jag är nöjd, det har nästan gått en hel dag sedan jag åt pizza, och jag känner absolut inte sug efter det idag. Jag tror helt enkelt jag har kommit till den där punkten alla suktar efter. Jag är så trött helt enkelt på och vara lönn fet och trött. Jag är samtidigt så glad, samtidigt som det skrämmer mig. Jag vet inte varför det skrämmer mig egentligen. Jag skräms nog mest över att jag kommer bli friskare än vad jag någonsin har varit. Då kommer jag inte ha något och klaga på, och det är ju positivt, men samtidigt så är det så himla nytt för mig. Men det ska gå. 


Jag håller för tillfället på att läsa en bok som slukar upp hela min tid nästan. Jag läser andra boken som Berny Pålsson har skrivit, hon är en trasig, psykiskt sjuk person med stort drog missbruk. Hon lever ett liv där demoner styr hennes vardag och ångesten äter upp henne innefrån. Där kan man säga att liemannen riktigt drägglar i munnen för att han hela tiden får röra henne. Hon suktar efter ett liv som frisk, och det finns inge mer jag önskar än att hon ska få bli det, för hon är klok som få.

 

                                                                    Porträtt av Berny Pålsson