Påsken är här

Påsken är här ännu ett år, ännu ett år står jag med fötterna kvar på denna vackra jord. Jag hoppas jag får stå kvar här när jag är 70-80 år med. Jag hoppas verkligen inte jorden gått under då. 
Jag sitter med blond hårfärg i håret, jag har kommit till ett stadie i livet där jag inser hur vacker jag är i blont hår. Så nu har jag haft det i någon månad, tänkte först nu om jag skulle slänga i rosa i håret och göra en vanlig Linda revolt. Men så hittade jag silver blond och insåg hur snyggt det skulle bli. 
Imorgon fyller prinsens extra mamma 50 år, så vi ska på hennes 50 års kalas. Det ska bli trevligt. Precis som mig så har prinsen en ganska livlig släkt och det är något jag gillar, man behöver aldrig känna sig blyg och rädd, som jag kan göra i bland. Det ska bli riktigt roligt. Men innan det i kväll ska vi fortsätta kolla på våran nya favorit serie som jag råkade komma över. The lying game, det handlar om 2 tvillingar. 

Farfar är hemma igen, piggare enligt alla. Jag hoppas det verkligen, får besöka honom på söndag och inspektera honom själv. 

Nu ska jag tvätta ur min färg i håret... vi hörs snart igen kära dagbok, xoxo Linda

kvinnomisshandel

Jag såg precis filmen enough med Jennifer Lopez. Det är en film där hon blir slagen och psykiskt misshandlad av sin man under en lång tid, och bestämmer sig till slut och bege sig av med deras unge och gömma sig. Jag blev så berörd av filmen så jag vill skriva några rader om detta brutala ämne - just kvinnomisshandel

Jag är så sjukligt trött på att det inte görs mera åt detta ämne, även om kvinnan misshandlar mannen. Ja det finns andra brott att fokusera på, men det är alldeles för dåligt uppmärksammat kring detta ämne. Tänk dig att dagligen bli nedbruten psykiskt eller bli slagen dagligen och sedan när man väl går och anmäler det, händer det ingenting eller så får mannen kanske villkorligt eller 1-2 månader i fängelset. Sedan är han ute igen och allt börjar om på ruta 1, ända fram tills den dagen han lyckas mörda dig. Det är så många kvinnor som försvinner och blir mördade hela tiden just kring detta ämne, borde man inte förstå då. Att man kanske ska sätta in mannen i fängelset under en bra lång tid. Sedan skydda kvinnan på livstid. Jag är så fruktansvärt irriterad på en händelse som skett i mitt egna liv, då jag har en person i min närhet som brutits ned av misshandel, absolut ingen brutal misshandel men det är en misshandel det handlar om vid några tillfällen, absolut inget har gjorts åt saken. I stället får jag bära en stor skuld som är villig och hjälpa till för och få saken bättre för alla parter. Jag är absolut inte självgod, men jag är en av dom snällaste människorna som existerar på denna jord. Att veta att någon hatar mig bara för jag är snäll och vill hjälpa, det känns inte alls kul. Men jag kommer aldrig kunna le och och veta, jag kommer aldrig kunna bli den personen som gråter inom bord för jag vill hjälpa till, men jag vågar inte. Jag kommer aldrig bara kunna bli det. Jag kommer säkerligen än dag bli mördad på grund utav min stora vilja att hjälpa folk och tala rakt ut. 

Jag kan ta 2 andra exemplar. Jag hamnade för något år sedan i en dyspyt som försigick i min närhet. Det var inte alls kul att exakt alla gick i angrepp mot mig, fast jag försvarade och var den som stod upp för andra. I stället i slut ändan var det som det var skönt att ge utlopp på mig och berätta hur lite jag faktiskt hade med saken och göra. Precis som jag skriver borde jag inte alltid lägga mig, men när jag redan hade med saken och göra. Sedan blir jag så brutalt nerpratad, det känns inte alltid så bra. Det är då man bestämmer sig, för att alla människor kan man inte bry sig om, och det är då man bestämmer sig för att nästa gång det händer något för den personen/personerna då ska man bara le och höra låten i hate to say i told you so i huvudet. Brutalt men så är de.

1 annan sak som hände, det var ochså inom min närhet. Då var det en person som sa en sak som inte alls var så smart sagd. Jag instämde direkt och la till att så kan inte personen säga. Det slutade i gap och skrik och tillslut så var jag återigen boven i dramat. Fastän jag bara ville vara duktig och säga till att det inte alls var rätt att säga så.

Jag kommer aldrig bli någon mjäkig person (jag har sagt det nu 200 gånger i min text) men jag kommer hela mitt liv kämpa för att säga vad jag tycker och bevisa för människor att det går och visa sin vilja och berätta sanningen. För att gömma sanningen är bara så jädra fjantigt. Jag kommer än dag att synnas utåt, folk kommer än dag veta vem jag är på grund utav min starka vilja och min starka personlighet. Jag fick en gång som yngre höra av en killkompis, om du hade varit kille Linda, hade du fått stryk för länge sedan. JAHA, men ge mig stryk fastän jag är tjej då. Jag är precis lika tuff som den tuffaste killen på gatan. Jag har varit med om så mycket i mitt liv. Så jag är starkare än dom flesta som går i ett par skor. Jag är så pass stark, så jag går med ett leende på läpparna även om jag inte alltid har pengar, även om jag inte alltid är sams med min sambo, även om jag i bland har bråkat med någon vän eller någon i min familj. Även om jag tagit på mig ett par byxor som folk inte gillar, även om jag kanske har för mycket smink, eller för rosa läppstift. Jag kommer alltid lee ändå. För jag är jag och jag har rätten till att le även om inte alla gillar mig. Jag ser det som något positivt om inte alla gillar mig. För då vet jag att jag gjort avtryck, men jag ser det inte som positivt om jag blir ogillad för något jag faktiskt bara velat ställa till rätta eller hjälp till med, då blir även jag ledsen. Jag är trotsalt bara Linda med dom brutalt stora tuttarna och den Linda med den sjukt långa överkroppen. Eller som en kille skulle sagt som jag gick med i högstadiet, jag är Linda med den sjukt stora pannan, den pannan man kan steka ägg på. Eller Linda med fett korta ben som någon annan skulle ha sagt. Men 1 dag, då kommer den Linda att ha lyckats mycket bättre än alla dom som såg ner på mig.

tankar och funderingar

Sommaren närmar sig med stora steg. Ännu ett år har susat förbi oss, ännu ett år in på 2000 talet har gått. Ett 2000 tal som dom flesta 70 talister säkerligen inte ens trodde dom skulle uppleva. Ett 2000 tal som kom att bli likt vilket annat århundrade som helst. Fortfarande råder det krig i världen, fortfarande är knark en del av vår vardag. Fortfarande mördar vi varandra som rovdjur. Fortfarande skrider ett sådant hat i världen så våra förfäder skulle bli besvikna om dom såg oss, dom hade nog förutspått en vackrare tid för oss. Vi har oss själva att skylla. Stewen Hawkins, är en smart man, han har fått mig och inse att än dag kommer utomjordingarna att finna oss och dom kommer inte komma hit och dricka en öl med oss på pubben och sedan gå på Rihanna eller Lady gaga. Dom kommer se oss för dom djuren vi är, dom kommer plundra oss och sedan åka vidare. För vem vill vara vän med sådana rovdjur som oss? kan dom ta sig hit? så är dom ju flera hundra kanske miljarder år framför oss i tiden. Då har dom utvecklat bort allt hat, och fokuserar mer på forskning. Jag vill inte leva den dagen dom finner oss, och det borde ni inte vilja heller. 2000 talet som skulle komma att bli det århundradet då vi gick fram i tiden, kom att bli det århundradet vi gick bakåt i tiden. Jag spyr på oss människor. Vi borde veta bättre än det som vi håller på med. 

En annan sak som skrämmer mig om rymden, det är att jag i hela mitt liv trott att universrum är ett universrum som är oändligt, men att det är 1 ända universum. Har jag haft helt fel i. Det är ju flera paralella universrum som ligger bredvid varandra. Det har näst intill gått och bevisat genom mörk materia, som dom tidigare inte har vetat vad den dragits emot, men nu har dom kommit fram till att den drar sig mot universrumet som ligger bredvid oss. Så man kan väl nästan säkerligen säga, att vårat universrum inte skulle ha funnits, eftersom dom andra försöker suga ut oss. Det skrämmer mig ännu mera, att om det är så många olika universum, finns det ju oändliga miljarder biljoner, människor där ute. Som jag skrev i texten tidigare, jag vill inte vara med när dom hittar oss, om dom inte redan har gjort det? 


Jag sitter hemma här i vardagsrummet helt själv nu, prinsen är i väg och jobbar natt. Gillar inte alls natt veckorna, men jag blir 23 år om en vecka, alltså vuxnare och jag känner mig redan ganska vuxen, vad jag vill få fram med det är att det är bara och svälja och acceptera att man måste jobba. Jag har varit och sökt jobb och även gått på intervju på bemannings tjänsten här i Västerås för vården. Jag tyckte det gick bra, och jag hade tur och få en sådan söt och trevlig intervjuare. Jag tror att det kanske går vägen om inte min förra chef säger allt för tokiga saker om mig. Då jag var hemma ganska mycket när jag jobbade på attendo, p.g.a problem med hjärta, som i dag är löst med medicin och jag är lika frisk som er alla andra. I allafall så hoppas jag att har en chans. För jag vill verkligen tjäna mina egna pengar igen, och inte leva på pappa och prinsen. Jag vill bli fullt ut vuxen, betala mina räkningar, jobba mina 8 timmar precis som er alla andra. Jag vill ju inom sinom tid ha barn, och jag skulle aldrig ta ett barn till världen utan en fast inkomst. ALDRIG! Jag trivs annars väldigt bra med mitt liv för tillfället, lite för tjock kanske bara, men det löser man ju med bra kost, och det är något jag verkligen ochså måste ta tag i. Jag vet ju mycket väl att jag är snyggare smal och mår bättre av att veta att alla andra tycker jag är snygg. Jag är en riktig gottare i uppmärksamhet. Men det är vi väl alla lite kanske?
Jag ska även nu börja med mitt körkort, så inom sinom tid kanske jag både har jobb, körkort och en ny kropp. 2013 skall i allafall bli året då jobb och körkort införskaffats, kroppen skall tas i med, men den priar jag inte lika mycket förän jag fått dom andra 2 sakerna igenom. Det är viktigare just nu. 


Nu ska jag kolla lite på min favorit serie vampire diaries, sedan ska jag slå igen mina turkosa! Godnatt

strax vår

Jag är så himla lycklig över att det snart börjar bli vår på riktigt, man blir så mycket gladare i både kropp och själ när våren kommer. Jag har varit ganska trött under en lång period. Kanske under ett års tid har jag varit så trött emellanåt så jag somnat på konstiga platser. Men det är väl dels för mitt dåliga intag av mat i samband med mitt fel jag har i hjärtat. Hjärtat jobbar ju trots allt dubbelt så hårt hela tiden som en vanlig persons hjärta. Jaja 

Våren är snart här och det gör mig riktigt lycklig i alla fall. Man orkar även gå ut och röra på sig utan och frysa i hjäl och man orkar le mot folk när man träffar dom, och man vill umgås. På vintern känns det bara som alla vill ligga under täcket hela tiden och sova igenom dom dryga vinter månaderna. 

Jag fyller 23 år om mindre än 1 månad. Jag vet inte vad jag ska säga om det. Finns inte så mycket och säga om sin födelsedag mera. Jag var helt i exstas när jag var yngre över presenter och att bli äldre. Nu hade jag nog kunnat stannat vid 22 och inte blivit äldre. Men det har väl sin charm det med att bli äldre. Jag ska ju satsa på och bli den miljonärskan/miljadärskan jag alltid drömt om sedan jag var liten. Så jag lär väl ligga i och då måste väl tiden gå antar jag. Haha det värsta är att jag inte skämtar

Sen en annan grej jag blir så himla lack över, det är människor som ljuger. Jag hatar verkligen oärliga människor. Jag har varit med om så många människor som svikit mig igenom åren. Jag skulle aldrig någonsin tillåta mig hamna i en sådan situation igen. En sådan situation höll på och splittra mig i från mitt livs kärlek i mars förra året. Jag var med om en riktigt akward grej i helgen som jag var tvungen och ljuga om för att inte starta något bråk, jag i offersejj skulle ha vunnit på grund utav ärlighet och bra förmåga och formulera mig. 

Men jag gör det jag är bäst på, jag umgås inte med dom 2 människorna i stället. Jag vill absolut inte hamna emellan något, och det är synd, för en av personerna är det synd om. 

Nu ska jag fortsätta kolla på hart of dixie, och hoppas på att det blir fint väder i veckan med. Sedan ska jag fortsätta söka jobb i veckan med. Vill verkligen ha mig ett trevligt jobb, med bra lön, bra arbets kamrater och en respekterande chef. 

/ Linda